Jag vet, jag vet: det är lite som plocka det sista ordet ur Brott och Straff ("slut", om det är någon som bryr sig) och påstå att det är genialt utanför sin kontext. Det är det såklart inte, men jag måste göra det här och jag tänker göra det för den här scenen är så äckligt jävla bra. Och nej, det är inte grodorna; det här är efter regnet, på sjukhuset.
För det första: musiken. Aimee Mann är förstås ett geni, och PT Anderson är ett geni som förstod att hon var ett geni och som skrev en hel (genial) mastodontfilm baserad på hennes album. Och den här låten ("Save me") är förmodligen den bästa hon gjort.
För det andra: en liten klagolåt. De svenska översättarna är HELT dumma i huvudet. Om man tittar på den här scenen otextad är det fullständigt omöjligt att höra vad polisen (John C. Reilly) säger eftersom musiken ligger på tok för högt. Detta är naturligtvis inget misstag: det är helt enkelt inte meningen att man ska höra vad han säger (vilket tydligt framgår om man är nördig nog att traggla sig igenom den väldigt långa bakomfilmen). Men de svenska översättarna har lyckats snappa upp varenda ord och tryckt upp det på sina stora, onda textskyltar. Skäms på sig, Sverige!
För det tredje: gåshud! Massor! Fy helvete, Melora Walters är så underbart söt och likeable (ja, jag använder engelska uttryck ibland när jag inte kommer på några bra svenska: get used) när hon ligger där i sängen och ser ledsen ut och när hon till slut tittar rakt in i kameran och ler mot oss efter 3 timmar och 5 minuters rå-ångest får man liksom den där nästan religiösa känslan av att allt kanske ändå kommer att ordna sig till det bästa till slut, och sen blir det svart i perfekt takt till musiken och Paul Thomas Andersons namn står där och man tänker att om mitt eget namn någonsin skulle dyka upp efter en så bra scen (och en så bra film) skulle jag kunna dö lycklig och kanske, kanske, kanske till och med förlåta de svenska översättarna (som garanterat skulle ha hittat på något sätt att försämra mitt mästerverk och förminska gåshudsfaktorn för den intet ont anande publiken).
Om du inte har sett den, se den.
Om du har sett den, se den igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar